Nog har humöret gått lite neråt den senaste veckan. Kanske beror det på att jag ser sommaren sakta glida iväg och det finns inget sätt att stoppa det. Kanske beror det på att jag tänker lite för mycket på framtiden och lever lite för lite i nuet. Kanske beror det på att den där efterlängtade semstern inte kommer bli av. Kanske beror det på att jag saknar en massa människor hela tiden. Men samtidigt kan jag inte vara annat än glad, har fått ännu ett jobb där ett schema väntar på mig. Jag får inte vara annat än glad. Jag har jobb så jag klarar mig. Jag har världens bästa släkt och vänner men ändå, ändå är det något som snurrar och snurrar så allt bara känns fel. 

- Sofia