Förvirringen går inte längre att dölja. Paniken stiger och stiger och går inte att hålla kvar. Den skriker mig rätt i ansiktet och för första gången någonsin är jag rädd för vad som kommer hända i höst. Vad vill jag ska hända? Vill jag vara kvar här? Vill jag härifrån? Planen som fanns där har sjunkit ihop till en hög jag inte längre vill tänka på. Det finns ingen ny plan, kommer det någonsin finnas en ny plan?

- Sofia