Förlåt men inlägget är inte alltför välskrivet. Knåpade ihop det när jag inte kunde sova igår kväll. Och har inte ändrat i det sedan dess. Men tycker det är ganska fint.

Jag har skrivit lite om saknad den här veckan. Just nu är saknaden till min bror störst.
Vill kunna få tillbaka tiden då han gick på gymnasiet och jag på högstadiet. Då han oftast var hemma när jag klampade in genom dörren.
Eller alla helger då han satt i rummet bredvid och skrattade/skrek på spelet han spelade.
Eller varför inte tiden då vi var små. När vi sprang runt på tomten och lekte alla hel knasiga lekar. Eller bara lekte med traktorer.
Min bror har alltid varit min största förebild. Har sätt upp till honom från dag ett.
Vi bråkade ibland som små men växte ganska snabbt ifrån allt bråk.
Många syskon bråkar ofta, till och med väldigt ofta.
Något jag aldrig förstått eftersom jag och bror inte gör det.
Jag är så otroligt imponerad över vad han åstadkommit än så länge och jag vet att han kommer åstadkomma så mycket mer. Jag är så otroligt stolt över att just han är min bror. Och han betyder alltid lite mer än alla andra.
Du är bäst helt enkelt!